När skall allt detta vara borta?

Jag väntar på den dag då känslorna förtvinar. Jag väntar på den dag jag slipper illamåendet och stressen. Jag väntar på dagen då mina ben endast bär över en åker, barfota.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0